tqvisten

Du har bestämt dig för att avsluta dina inlägg där allt handlat om att du varit i en situation du aldrig tidigare varit i, du har haft känslor som du aldrig haft tidigare. Du känner att detta år troligen varit ditt händelserikaste år någonsin. Du har under ett och samma år varit överlycklig och trygg. Du och din partner har bestämt er för att tillbringa era liv tillsammans. Du har blivit sårad och ledsen. Du och din partner har brutit ert partnerskap. Du känner att det varit otroligt omtumlande och förskräckligt att få erfara det du har erfarat. Det du tänker ta med dig från ditt brutna förhållande som varade i drygt 3 år och 7 månader är tre väldigt tunga byggstenar i ett förhållande. Det visade sig även att byggstenarna hade en väldigt stort betydelse för hur bra ett förhållande kan splittras.

Ärlig - Vara uppriktig, kunna lita på varandra i alla situationer
Omtänksam - Ge och ta, vara till varandras hjälp
Öppen - Visa känslor för varandra, sprida tankar


Du önskar alla ett gott nytt år

Nytt år...nytt liv...

Du har fått smäll efter smäll. Du har aldrig tidigare varit så nedslagen du är just nu. Du trodde åtminstone att du hade någon som brydde sig om dig i vilken situation som helst, så verkade inte fallet vara. Du trodde aldrig att någon kunde vara så känslokall mot dig. Otroligt hur en underbar person kan förändras så fort...


When I was younger, so much younger than today,
I never needed anybody's help in anyway.
But now these days are gone, I'm not so self assured,
Now I find I've changed my mind and opened up the doors.

Skrivet av: John Lennon & Paul McCartney

Du sitter nu hemma och vet att troligen ingenting kommer bli som förr. Du har nu under många veckor funderat, funderat, och funderat kring var allt skulle ta vägen. Nu vet du. Du känner att du aldrig förr blivit så sviken av någon. Dessutom har du drabbats av det som du aldrig någonsin skulle vilja råka ut för, nämnligen att bryta upp ett förhållande där båda partnerna bestämt sig för att tillbringa sina liv tillsammans. Förövrigt så har du under bara några veckor gått från att vara en stark kille med god självkänsla till en svag och nergräven människa. Du har sen alla tider varit optimistisk och humoristisk i ditt sätt och det vill du behålla. Vad skulle du vara utan dina nära och kära, vänner och bekanta? Ingenting...

Dalen intill Paradiset

Hysterisk stämmning faller förbi
Entydigt mönster finns däruti
Livets botten ligger där
Vinglös känsla finner här
Evigt fundersam går du runt
Tolerant och ständig hopp-fullt
Egoistiska gärningar doftas med
Troget hjärta rör sig ned


Skriven av: Tobias Dahlqvist

Du känner att du just nu lever i din egen värld. I världen finns endast en enda organism, du. Allt omkring dig är tomt och det finns ingenting att titta, lyssna, känna, lukta eller smaka på. Du undrar varför du är där och vad du ska göra där. I världen så går heller inte tiden, det finns ingen tid. Det finns ingen mat och du är heller aldrig hungrig. Du bryr dig om inget och ingen bryr sig om dig. Du verkar vara så långt ifrån paradiset man bara kan komma...

Leva i en dröm

Tänk om hela livet bestod av en enda stor dröm. vad underbart och enkelt allt skulle varit då. Inga problem, inga beskymmer. Istället hade du inte behövt leva i alla pessimistiska tankar å beslut. Du skulle kunna leva precis hur du ville med vem du ville. Du känner dig chanslös mot henne, ungefär som en myra...

Måste ett pussel innehålla alla bitar för att vara ett pussel?

Du har anlänt till dina hemtrakter. Du känner dig mindre hemma än vad du trodde att du skulle. Troligtvis beror det på att du har vant dig vid ditt eget liv i en annan stad. Du märker tydligt att hur du än känner så saknas det hela tiden något. Det är en bit som du känner inte finns där. Du vet mycket väl att du så himla gärna vill tillbringa julafton med henne. Du funderar ovanligt mycket kring vad som kommer hända vid de två skilda utfallen, men självklart tänker du mest på det önskade utfallet. Du känner att du hela tiden vill påpeka och repetera dina tankar och känslor för henne, men varje gång du känner att du vill det, så känner du dig bara tjatig. Du känner på något sätt att hon redan vet allt du vill säga henne, då du sagt det så himla många gånger redan. Du känner att det ändå du och hon kan göra är att vänta, synd bara att det är så tråkigt. Du vill veta så fort som möjligt, men vill inte stressa om det skulle påverka utfallet.


Livet är ett stort pussel med oändligt många bitar.

Tar man livet på tillräckligt stort allvar?

Det är en tidig söndagsmorgon, klockan är 07.12. Eftersom du normalt en vardag stiger upp 05.50 så vaknar du av automatik och kan heller inte somna om. Du är ensam vaken och sätter dig vid köksbordet för att ta del av dagens frukost. Du äter två grova smörgåsar med nyhyvlad hushållsost samt en tallrik fil med müsli, vilket du alltid brukar äta innan du åker till jobbet. Under tiden läser du gårdagens morgontidning, även fast du läste den igår. När klockan slagit 09.00 sätter du dig framför TV:n med en kopp nybryggt kaffe och tittar på det som sänds. Dagen fortsätter och när det börjar lida mot läggdags har du hunnit:
*Titta på TV
*Inta föda
*Besöka dina favoritwebbsidor
*Tagit en nypa luft

Vill vissa personer ifråga göra saker som de inte vill erkänna för sig själva? Har man för stora drömmar för att ens försöka sig på dem? Om det är så varför försöker man inte? Man lever en gång, ska man inte göra precis det man vill då? Vem skulle hindra eller ifrågasätta dig?


Alla spenderar sitt liv på sitt eget sätt, vissa som äventyrare, andra som livsnjutare.

Livsbegär

Sakta stilla natten går
Inget utan veta får
Morgon gryr och själv man är
Finns du ändå här så kär
Tyst och mörkt nu inom mig
Allt jag vill är att behålla dig


Skriven av: Tobias Dahlqvist

Ordspråk

Du fick lära dig det sen liten och har under hela ditt liv levt efter det.


Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.

Hur definierar man en känsla av sorg, saknad och ensamhet?

Du önskar att livet kunde spolas tillbaka ett visst antal år och sedan startas igen. Därefter önskar du efter en viss tid  att tidsintervallet ska infalla en gång till, och en gång till...Du vill uppleva det du upplevt de senaste åren för all din framtid. Just nu ser du bara en lång och främmande framtid som du inte vet hur den kommer bli. Du vill bara leva det liv du levt, inget annat. Varför vill du det? För att du vet att allt handlar om kärlek...


Juletid är den lyckligaste tiden på året, synd bara att inte alla får ta del av den.

Hur vore livet om man kunde förutse sitt öde?

Tänk dig att du en gång under hela ditt liv fick avgöra ett öde? Tänk om du visste att du hade en önskan som skulle vinna över alla andra och att du kunde påverka den så pass mycket att den föll in? Drömmen om att låta en dröm gå i uppfyllellse. Ingen kan köpa livet, och heller inte kärlek. Dock skulle du kunna ta ett stort lån för att få köpa en bit av kärleken. Du känner att du kan komma att känna dig lika ensammen som Robinsson Kruse, vilket skrämmer dig fruktansvärt.  Din kropp ser till att du inser hur du mår, ingenting är som det ska. Kroppen är lika omtumlad som dina tankar. Kommer du känna kärlek om en vecka eller om ett år?  När kommer du känna den riktiga lyckan och glädjen igen? Minns du hur den känns? Troligtvis inte...


Människan har många fördelar och tillgångar, dock lika många nackdelar och avfall.

Hur kommer det sig att man fruktar tystnaden?

Det är knepigt att man har svårt att njuta av tystnaden. Det är få gånger man kan känna att det är skönt att bara höra omgivningen. Som en ensam myra i en myrstack så skulle man kunna påstå att det finns ingen att prata med, ingen att titta på, ingen att lyssna på. Om man vantrivs med röster, så är det svårt att vara utan dem. Kliver tystnaden fram vill man bara bryta den genom att använda sin röst för att låta fler prata. Är det verkligen tystnaden man fruktar? Eller är det så att det är rösten man saknar? Uppenbarligen det slutnämnda...


Saknad må vara det mest lidande i ens liv.

Varför vill man vara ensam om man inte trivs med ensamhet?

Det är söndag och du sitter ensam i din kompakta lägenhet på 23 kvm. Du vill bara sitta där. Du känner att du över allt annat bara vill sitta helt ensam i din lägenhet. Du vill varken höra eller se någon person. Anledningen är den att det ändå inte skulle spela någon större roll. Skulle du mot förmodan gå ut och umgås skulle du ändå känna dig lika ensam. Du vill hela tiden bara fundera kring dig själv och ditt nuvarande tillstånd utan att riskera att någon ska märka av det. Förr har du alltid vara otroligt social, men  du har börjat tvivla på ditt sätt.
Eftersom du nyligen flyttat hemmifrån från dina föräldrar så har du snabbt märkt att det finns ett tomrum kring dig. Du har numera ingen som går omkring dig. De personer du haft omkring dig lämnar dig otrygg, vilket känns otroligt fel då du alltid tidigare varit oerhört trygg. Du vill inte känna dig ensam, men det krävs för förändring.

Om man är en social person som hela tiden trivs med att ha folk omkring sig och helt plötsligt känner att man vill vara helt ensam, eller åtminstone så mycket som möjligt. Vad är det för fel då? Är det för att utmana sin värsta fiende eller för att man måste klargöra saker kring sig själv? Kan man ha tagit ut någon förlust i förskott?


Framtiden är full av överraskningar, vilka är fulla av framtid.

Varför talar man inte alltid sanning?

Din närmaste kompis ringer och frågar om du inte kan följa med ut på krogen ikväll. Du är inte alls sugen att gå ut på krogen ikväll, men vill inte på något sätt få det att låta som om du vill svika din kompis.  Därför meddelar du din nära vän att  du inte känner dig riktigt pigg.
En helg senare ringer en annan nära vän och även han undrar om du vill följa med honom ut på krogen. Du vill inte alls följa med, utan vill hellre bara ta det lugnt och svarar då att du ska få främmande.  Du känner under en kort stund att det känns fel att använda vita lögner mot dina vänner, dock försvinner de väldigt fort.
Dagen efter ringer klasskompisen och undrar om du är intresserad av att hänga med och bada med några ytterliggare vänner. Du skiner fort upp och svarar ivrigt att du jättegärna vill följa med.

Varför används vita lögner så pass ofta som det görs? När blir en vit lögn en svart/riktig lögn? Skulle vi inte klara oss utan lögner? Skulle inte världen se bättre ut utan lögner? Varför påstå något som inte stämmer när du lika gärna kan påstå det som är sant och på samma gång vara helt rak? Är man rädd för att sanningen ska vara fel? Sanningen är alltid sanningen, ingen kan ändra på den. Ber man om sanningen bör man få sanningen.


Antingen ljuger man och förlorar tillit, eller är man ärlig och får fullt förtroende.

Vad är bäst? Att vara social som en grå betongvägg eller som en glad och välbetald telefonförsäljare?

Du har precis haft sommarlov och ska börja högstadiet och börja i en helt ny klass. Första dagen du anländer till skolan, samlas nya klassen i sitt blivande klassrum. När du kommer in i klassrummet ser du att alla nya klasskamrater redan sitter bland bänkarna. Eftersom klassrummet är stort och fyllt av betydligt fler bänkar än vad som krävs. Rummet är indelat i fyra rader med bänkar. Just nu är alla de tre främre bänkraderna upptagna, förutom en på andra raden. Du ställs genast inför två val: Antingen väljer du att med detsamma försöka känna en gemenskap och sätter dig vid den icke upptagna bänken vid andra raden. Chansen finns då att redan nu börja lära känna sina nya kamrater. Eller väljer du att sätta dig på sista raden, helt ensammen. Risken finns då att du redan nu kan komma att klassas som klassens "utomstående", samt att ingen ser dig. Blir detta en vana är risken stor att bli utfryst och hamna utanför. Vad gör du? Varför?

Hur roligt är det att endast vara en åskådare? Det vill säga att du är den som bara tittar på. Tänk dig att du är väldigt intresserad av motorsport. Din högsta dröm är någon gång få delta i en motorsport. Vad skulle du känna då när du står och tittar på när blivande världsmästaren i Rally kör en deltävling? Skulle du glädjas åt stunden och tänka att du någon gång skulle vilja sen ännu en deltävling? Nej, du skulle över allt annat tänka på hur roligt det skulle vara att själv få prova att köra en deltävling. Varför bara se på när du själv kan vara med och glädjas? Varför är du så rädd för att erkänna för dig själv och för andra hur du tänker eller gör? (Okej...detta tiltade)


Ibland kan det vara bekvämt att hålla sig gömd och tyst, men världen skulle se konstig ut om ingen syntes eller sade något.

Hur känns "Jag vet inte"-känslan? Är det samma sak som att inte känna någonting?

Du sitter hos en psykolog som ställer tydliga och konkreta frågor. Du besvarar frågorna elegant och för vissa frågor vidare till mindre diskussioner där du tar tydlig ställning till vad du tycker. När ångan är som varmast så ställs en "konstig" fråga. "Vad tycker du om den nya statsministern?".  Huvudet stannar upp och  du blir stum. Psykologen tittar på dig och repeterar frågan. Tiden står stilla medan du försöker tänka efter..."Jag vet inte", svarar du. Psykologen funderar hur det kan komma sig att du inte vet och ställer därmed en följdfråga. "Vad är det som får dig att känna dig osäker?", frågar psykologen. Du är helt tom och svarar ännu en gång: "Jag vet inte"..."Jag vet ingenting"...

Hur kommer det sig att du till vissa frågor kan känna dig bensäker på ditt svar, medan du den andra frågan inte har någon aning om vad du ska svara? Gör du det för att dölja något?

Det ska mycket till för att inte vet någonting. Man vet, mer eller mindre...