10/12 - Främmande situation, främmande känslor
Hur kommer det sig att man fruktar tystnaden?
Det är knepigt att man har svårt att njuta av tystnaden. Det är få gånger man kan känna att det är skönt att bara höra omgivningen. Som en ensam myra i en myrstack så skulle man kunna påstå att det finns ingen att prata med, ingen att titta på, ingen att lyssna på. Om man vantrivs med röster, så är det svårt att vara utan dem. Kliver tystnaden fram vill man bara bryta den genom att använda sin röst för att låta fler prata. Är det verkligen tystnaden man fruktar? Eller är det så att det är rösten man saknar? Uppenbarligen det slutnämnda...
Saknad må vara det mest lidande i ens liv.
Det är knepigt att man har svårt att njuta av tystnaden. Det är få gånger man kan känna att det är skönt att bara höra omgivningen. Som en ensam myra i en myrstack så skulle man kunna påstå att det finns ingen att prata med, ingen att titta på, ingen att lyssna på. Om man vantrivs med röster, så är det svårt att vara utan dem. Kliver tystnaden fram vill man bara bryta den genom att använda sin röst för att låta fler prata. Är det verkligen tystnaden man fruktar? Eller är det så att det är rösten man saknar? Uppenbarligen det slutnämnda...
Saknad må vara det mest lidande i ens liv.
Kommentarer
Trackback