8/12 - Främmande situation, främmande känslor

Varför vill man vara ensam om man inte trivs med ensamhet?

Det är söndag och du sitter ensam i din kompakta lägenhet på 23 kvm. Du vill bara sitta där. Du känner att du över allt annat bara vill sitta helt ensam i din lägenhet. Du vill varken höra eller se någon person. Anledningen är den att det ändå inte skulle spela någon större roll. Skulle du mot förmodan gå ut och umgås skulle du ändå känna dig lika ensam. Du vill hela tiden bara fundera kring dig själv och ditt nuvarande tillstånd utan att riskera att någon ska märka av det. Förr har du alltid vara otroligt social, men  du har börjat tvivla på ditt sätt.
Eftersom du nyligen flyttat hemmifrån från dina föräldrar så har du snabbt märkt att det finns ett tomrum kring dig. Du har numera ingen som går omkring dig. De personer du haft omkring dig lämnar dig otrygg, vilket känns otroligt fel då du alltid tidigare varit oerhört trygg. Du vill inte känna dig ensam, men det krävs för förändring.

Om man är en social person som hela tiden trivs med att ha folk omkring sig och helt plötsligt känner att man vill vara helt ensam, eller åtminstone så mycket som möjligt. Vad är det för fel då? Är det för att utmana sin värsta fiende eller för att man måste klargöra saker kring sig själv? Kan man ha tagit ut någon förlust i förskott?


Framtiden är full av överraskningar, vilka är fulla av framtid.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback