tqvisten

Du har börjat fundera kring vad du vill. Du studerar, känner dig otroligt ensam och vill bara ha någon att bry sig om eftersom du brinner för det. Du vill hela tiden ha någon att lägga dina tankar åt och känna dig älskad av, det ger dig sådan stor energi. Det märks tydligt vilken energi din kärlek har gett dig genom åren. Du har varit en sån engagerad person och brytt dig om så mycket mer än vad du nu gör. Du saknar verkligen den energin. Dock vet du inte om du vill söka upp den energi och glädje. Det kanske är meningen att du inte ska söka upp den utan låta den komma till dig. Andra stunden tänker du ändå tillbaka på förr, du kan inte komma ifrån att du tänker på henne. Hur hon har det nu, hur hon mår, och hur hon känner det. Är det meningen att du ska vara helt ensammen ett tag? Det känns som att du är den enda som kan veta det och just nu känner du att du inte vill göra något alls förhastat. Du vill som du skrivit förr ta dag för dag och se vad som händer. Som du skrivit förr känner du att du kommer återvända till den killen du en gång var. Du har inte alls saknat honom, men det känns inte som att du har några val. Du kommer numera va den killen du va tills du fann det du trodde skulle bli din livsglädje och har levt med den lyckligt i många år. Det är otroligt tufft att ställa om alla tankar. Från att ha iprincip ha planerat och tänkt hur hela sitt liv ska bli till att stå helt mållös, utan att veta någon ting, tänk er. Du har tyckt allt varit så bra och tycker att det är så synd att ett sådant underbart förhållande gått i spillo, speciellt när du över huvudtaget inte ens hade det i tankarna, ungefär som ett kinderägg. Du kunde aldrig ens tänka tanken. Det känns som att du hela tiden arbetar å tänker i ett alldeles för djupt stadie. Du analyserar allt runt omkring dig, du vill veta allt, och vet du inte allt så funderar du ut det sista på egen hand som något mellanting mellan fördom och sanning. Du önskar att du kunde få höra en persons tankar för en dag, du tror dig få svar på precis allting då. Tobias, du ska inte nu börja fastna i detdär igen. Du ska bara tänka korta steg frammåt, eller väldigt stora. Du har ändå lätt för att känna dig missnöjd med dig själv. Du kan ibland känns att du inte är så snäll och ödmjuk som du vill vara, ändå känns det som att du emellanåt får svar på att det inte är sant, snarare tvärtom. Du kan ibland inse att du är väldigt vek av dig och bör stå på dig mer. Det måste ha att göra med dendär stjärnan på himlen som lyser något starkare. Dendär stjärnan får dig att tänka en hel del annat om dig själv. Du kan få helt andra perspektiv på dig själv och det är du väldigt tacksam över. På det viset kan du tydligt se att du har en enorm självkritik. Du kritiserar dig själv så pass mycket att du blir extrem. Du utför det du vill göra onödigt mycket. Tydligen verkar ingen tidigare ha sett det, utan bara tagit åt sig liksom du vill att de ska göra. Dock tar nog denna självkritik rätt hårt på dig själv. Du gräver din egen grav med den, du bör ta vara mer på din tillvaro. Ena stunden får den dig att känna dig väldigt egoistiskt, men snabbt känner du att så är inte fallet. Du har dig själv emot dig mer än vad du har alla andra, vad det än gäller. Du vill försöka arbeta bort det, men kommer nog behöva en hel del hjälp av min omgivning. Du är rädd för att vara taskig mot någon, vilket du alltid har varit eftersom du själv fruktar det så. Allt du är rädd för låter du dig överdriva mot andra. Du avskyr när någon ljuger, därför talar du alltid sanning om man vill ta ett exempel. Du vill vara så perfekt, tydligen tar det hårdare på dig själv än vad du trott och uppskattas mer av vissa än andra. Du känner att kärlek är så himla mycket värt, nästan allt. Både vad det gäller vänner, men även vad det gäller någon speciell för just dig. I ditt hjärta av kärlek har det länge rymts en enda stor kärlek som tagit en sån stor plats i mitt hjärta. Resten av kärleken har bestått av vänner och bekanta och skulle uppskattas att det delat på 50%. De 50% märks mycket väl nu att de finns. Utan alla dina vänner här i Gävle hade du just nu befunnit mig i Katrineholm, på Laggarhultsgatan 12 med mor, far och syster. Du hade hoppat av skolan och skitit i vad utbildning heter. Du hade bara velat glömma allt vad världen heter för en stund. Men tack vare alla dina vänner här så har du kunnat knacka dig vidare, och förhoppningsvis kunna gå vidare ordentligt. Anledningen till att du hamnade i Gävle beror inget annat än på att du hade din stora kärlek här. Du fick ständigt umgås med din kärlek och har alltid varit så lycklig av att få göra det. När sedan allt går upp i rök kan det vara svårt att finna anledning till att stanna kvar här eftersom dina föräldrar och din syster betyder så otroligt mycket för dig. Men ni vänner ifrån Gävle som läser detta ska veta att det beror på er. Utan er vänskap hade du inte bott kvar här och gått vidare i din utbildning. Du har hela tiden prioriterat din kärlek framför utbildning annars hade du aldrig flyttat hit. Du är oerhört glad att ha er. I helgen ska du ha det fruktansvärt trevligt. Du ska få prata och umgås med någon som får dina tankar att flyta och gå vidare. Någon som får dig att ställa frågor om dig själv som du aldrig tidigare skulle ha ställt dig. Du ska få tänka på annat för en lång stund...