tqvisten

Du har den senaste veckan fått beskåda vinterns mörka nätter. Du känner att det inte stör dig speciellt mycket heller. Natten är en bra tidpunkt på dygnet då du kan känna efter ordentligt. Du vet numera helt säkert att det finns saker här i livet som du aldrig kommer acceptera. Även om du aldrig kommer acceptera dessa saker så vet du att livet någon gång kommer bli precis såsom du vill. Du tror dig även känna en smak av enformig livsstil. När började du gå i skolan? När du var 7 år. När ska du sluta skolan? Ungefär när du är 22 år. Vore det konstigt om du kände att livet är rätt enformigt? Du ska stå ut den tid som är kvar och sen ska du göra precis allt du drömt och drömmer om. Du börjar känna igen känslan av att bara sitta vid datorn under all din lediga tid, för det har du gjort förr, för längesen. Någonstans därute finns det någon som tänt en stjärna, en stjärna som är lite starkare än alla andra. Den är väldigt nytänd, ändå uppskattar du den väldigt mycket. Förövrigt har du haft svårt att se alla stjärnor, även om det är mörkt och klart. Himlen börjar dock klarna och desto mer du har tänkt tillbaka på förr, så har du tänkt väldigt mycket kring din barndom. Numera när du tänker på din barndom så ser du mest ett paradis med blommor, potatisblast, jordgubbar och vindruvor. Du kan även skymta en jordfräs och en gammal traktor. Du önskar att du hade hunnit få säga adjö till det paradiset. Du hade så mycket att tacka honom för. Ingenting av det som varit i paradiset kommer att försvinna, varken han eller hans livsglädje, för det finns i dina minnen, föralltid. Du hoppas han har ett lika fint paradis däruppe som han hade här nere, om inte så är det säkerligen ännu finare. Du saknar honom väldigt mycket...